Intervju om SET med Ann-Charlotte Smedler

Är det dags att sluta använda SET i svenska skolor?
-          Nej, inte om man tycker att det fungerar bra, och egna utvärderingar tyder på att så är fallet. Men man bör vara medveten om att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, och att vi faktiskt inte vet om programmet har avsedd effekt.

Kan SET vara farligt för vissa barn?
-          I den pågående debatten har flera kritiker påpekat att SET-övningarna kan vara utmanande, och kanske rentav skadliga för vissa barn. Men vi vet för lite om programmets effekter överhuvudtaget. I framtida forskning är det viktigt att vara uppmärksam på eventuella risker med preventionsprogram, det gäller inte bara SET.

På Skolfronts hemsida påstås att SBU underkänner den forskning som sägs ligga bakom SET — stämmer det?
-          SBU säger att det saknas välkontrollerade studier av SET och att det därför inte går att dra några slutsatser om programmet fungerar som det är tänkt. Det är olyckligt att många användare tror att det finns vetenskapliga bevis för att programmet är effektivt.

Inte bara för SET utan även för KOMET, COPE, SET, StegVis, Beardslee´s familjeintervention, Connect och DISA saknas tillräckligt vetenskapligt stöd för förebyggande effekt enligt SBU-rapporten. Vilken evidens saknas för dessa program som ändock utvärderats i kontrollerade studier?
-          Det varierar, för några finns bara enstaka studier, för andra är resultaten motsägelsefulla, i något fall tyder den enda kontrollerade studien på att programmet saknar effekt. Underlaget är helt enkelt för tunt för att man ska kunna dra någon slutsats. Men forskning pågår om flera av programmen och förhoppningsvis kommer vi snart ha bättre kunskap om de är effektiva eller inte.  Nyligen kom en ny studie av KOMET, som talar för att programmet kan vara till nytta för skolbarn med tidiga utagerande symtom.

Flertalet preventionsprogram som används i Sverige är inte vetenskapligt utvärderade. I SBU-rapporten konstateras också att inget av det hundratalet program som i Sverige används för att förebygga psykisk ohälsa bland barn har utvärderats i Sverige med randomiserade studier med minst ett halvårs uppföljningstid. Vad bör göras åt detta på kort respektive lång sikt?
-          På kort sikt är det viktigt att beslutsfattare och användare ute i kommuner och landsting görs medvetna om att vi idag inte vet om programmen fungerar eller inte, och att man som användare därför måste ta eget ansvar för att följa upp effekten. Långsiktigt är det förstås nödvändigt att snarast få till stånd randomiserade studier som undersöker om de program som används har förebyggande effekt i svenska populationer och inte medför några risker. Det behövs också studier som undersöker om programmen är kostnadseffektiva.

SET är ju ett program som rekommenderats av Folkhälsoinstitutet. Har SBU och Folkhälsoinstitutet olika syn på kunskapsläget?
-          Det finns en samsyn om att det krävs mer kunskap om program för att förebygga psykisk ohälsa bland barn. De program som används bör ha visat effekt i svenska studier med hög kvalitet, men där är vi inte ännu. Program som redan är etablerade lokalt kan användas i avvaktan på bättre kunskap, om effekten av dem följs upp samtidigt. Om detta är SBU, Folkhälsoinstitutet och även Socialstyrelsen helt överens.

Ann-Charlotte Smedler är docent i psykologi vid Stockholms universitet.